Anders Hammarskjöld, Visby, har avlidit efter flera års sjukdom. Läs Beata Losmans minnesord här.
Anders Hammarskjöld var född i Malmö den 2 augusti 1942, men uppvuxen i Göteborg med familjesegling som hobby. Vid värnplikten blev det dock inte flottan p g a närsynthet utan kustartilleriet som ändå hade havsanknytning. Han valde reservofficersutbildning och sedan officersbanan, även om han egentligen velat ägna sig åt lantbruk, en dröm som gick i uppfyllelse när han efter pensionering köpte en liten gård på norra Gotland. Intresse för växtlighet var ett arv från föräldrarna, i Anders fall gällde det i synnerhet träd, som han gärna tog med sig på rot när han hittade något trevligt objekt.
Hans första tjänst som nybliven fänrik var vid KA3 i Fårösund 1964 och åren där gjorde honom ohjälpligt förälskad i Gotland. Anders återkom som överste vid KA3, skaffade sommarhus på ön, och efter pensioneringen 1997 gården Ekebys tillsammans med hustrun Eva, där han kunde utveckla sin enorma energi i både odlingar och fåravel.
1990 blev han vice ordförande i Hammarskjöldska släktföreningen. Ordförande var ambassadör Peder Åkesson Hammarskjöld, som oväntat avled 1994. Anders fick ordna släktmötet 1995 på Riddarhuset, där han valdes till ordförande med doktor Thomas Hammarskiöld från Kalmar som vice. Sedan såg han till att valberedning inrättades för att undvika persondiskussioner vid själva mötena.
Mötet 1995 var en het augustidag, och under middagen reste sig Anders och sa: Nu tar jag av kavajen! Fler yngre följde detta goda exempel. Anders egen favoritklädsel var rutig flanellskjorta.
Vid detta möte lanserade Anders också sin plan att få till stånd en fortsättning av Nina Hammarskjölds släkthistorik från 1915. Han hade talat med mig i förväg – har man en historiker till syster bör hon utnyttjas – och jag hade lovat att hålla i projektet. Tanken var att flera författare skulle skriva om sina far- och morföräldrar och eventuellt föräldrar.
Jag åtog mig Tuna-grenen. Anders själv skrev inte men höll sig underrättad. Vid en trevlig lunch i Göteborg, pratade jag, Anders och Carl-Gustaf Hammarskjöld, tillträdande respektive avgående chef för Marinkommando Väst, släkthistoria och Anders häpnade över min och Carl-Gustafs föga respektfyllda syn på förfäderna. 2005 kom boken ”Ur småländska rötter”. En fortsättning blev sedan Hans Landbergs stora bok om Dag Hammarskjölds svenska karriär på väg mot FN, eftersom jag hade övertalat Hans att åta sig detta svåra avsnitt, och Hans blev så intresserad att han sedan inte kunde släppa ämnet.
Vid släktmötet 1990 hade man beslutat att hålla mellanårsmöten mellan de obligatoriska vart femte år. Det blev Anders som genomförde idén. Det började i Linköping 1998, där vi kunde fira slaget vid Stångebro 1598, då anfadern Peder Michelsson stred för den legitime kungen Sigismund men lyckades behålla huvudet och t o m bli adlad av Karl IX. Så kunde militära karriärer gå till på den tiden.
Ordinarie släktmötet 2000 förlades till Uppsala, där det fanns många minnen att begrunda, och 2003 sågs vi i Östersund, där flera Hammarskjöldar verkat som officerare. Mötet 2005 förlades till Jönköping för att uppmärksamma Dags födelsestad. Där avsade sig Anders ordförandeskapet, eftersom han drabbats av en stroke som kom att förändra hans liv.