Ryttmästaren Peder Michilsson mottog 6 juli 1610 av Carl IX adelig sköld och privilegier samt, för att han skulle kunna hävda sig som adelsman och ställa upp med ryttare i kungens tjänst, ett stort antal gårdar i nordöstra Småland samt några på Öland. Peder Michilsson blev Peder Hammarskiöld, med vapensköld 135.
En anfader med tre karriärer – och sju liv?
Peder Michilssons ursprung är helt okänt. Han antas vara född kring 1560, var troligast ölänning och han hade 1579 rekryterats till Smålands ryttare. När han dog 1646 måste han ha levat ovanligt länge. 
Han kom att göra tre karriärer. Två som militär och så en som familje- och förmögenhetsbildare. Han var länge nästan konstant mobiliserad för tjänst i de baltiska provinserna och avancerade där från enkel ryttare till kvartermästare.
Under inbördeskriget på 1590-talet var han kung Sigismunds man och deltog med Smålands ryttare på kungens sida i slaget vid Stångebro, blev kunglig fogde på Öland och deltog i en kunglig militär flottexpedition mot Älvsborg. I januari 1600 kom han dock att ställas inför hertig Carls domstol och dömas till förlust av liv och egendom för att ”ha fört avog sköld mot fäderneslandet”. Han togs dock till nåder för ny tjänstgöring i Baltikum. 1606 blev han chef för en fana Smålands ryttare, kallades därefter till riksdagar med mera.
Under Kalmarkriget 1611-13 hade Peder Michilsson viktiga självständiga militära kommenderingar som försvarare av Kalmar senare av Öland och östra Småland. Efter kriget gifte han sig med Christin Stierna ur den gamla smålandsadeln och fick med henne fem söner och fyra döttrar.
Generationer i ”Rikets tjänst”
När Peder Michilsson lämnade en stor familj efter sig kunde utsikterna att han skulle bli stamfar för en livskraftig ätt förefalla goda men ätten Hammarskjöld har aldrig varit 
stor och till synes vitala släktgrenar har ibland tynat bort. I tredje generation var ättens överlevnad beroende av en mans och hans makas fertilitet på olika jämtländska officersboställen.
Medan huvudmannen bedrev lantbruk på Tuna, har släktens övriga medlemmar genom seklen huvudsakligen ägnat sig åt Rikets tjänst som officerare och ämbetsmän. Inom de yngsta generationerna överväger dock numera verksamheter inom näringslivet.
Två brödrapar som skrivit historia
I mitten av 1800-talet föddes två brödrapar Hammarskjöld, som inbördes var kusiner. Alla fyra blev statsråd. Bröderna Carl-Gustaf och Hugo var ecklesiastikministrar. Av de två andra blev Hjalmar professor, hovrättspresident, statsminister och landshövding. Han var serafimer-riddare och ledamot av Svenska Akademien. Brodern Carl-Gustaf blev försvarsminister, och var chef för Generalstaben.
I samma generation blev Ludvig Hammarskiöld generallöjtnant och Generalfälttygmästare. Hans son Sven blev hovrättsråd och VD för Sockerbolaget.
Av Hjalmars söner blev Bo landshövding och serafimerriddare, Åke framstående folkrättsjurist och ledamot av Haag-domstolen, samt Dag generalsekreterare i FN. Han efterträdde också sin far i Akademien.
Efter 400 år använder cirka 125 personer släktnamnet. De är fördelade på tre grenar, som fått ytterligare förgreningar. Alla är ättlingar till en familj som vid 1800-talets början levde på Peder Michilssons huvudgård Tuna. Gården ägs sedan 13 generationer och mer än 400 år av ättens huvudman.